Med fötterna på jorden: Jag hoppas du förstår hur viktig du är för mig?

En sommar som blir svår att glömma...

Det har gått sextionio dagar sedan utställningen drog igång ute på Hovdala slott. Det återstår trettiosju dygn. Fattar du? Känslorna rullar runt i hela kroppen. Inte bara idag. Varje dag!

Jag träffar folk som kommer fram till mig och berättar om deras upplevelse ute på Hovdala.

Ibland får jag mejl som berättar, beställer böcker och hoppas att utställningen ska fortsätta. Overkligt!

Idag är det fredag och det gör faktiskt lite ont i min mage. Jag önskar att jag kunde svara på frågan: Vart kommer bilderna att bli av?

Jag håller mina tummar och hoppas att utställningen kommer att fortsätta framöver. Vi får se...

Jag hade tänkt att försöka arrangera en kväll på Hovdala där jag kan berätta, spela och sjunga lite.

Kanske i september. Låter detta ok? Jag har inte pratat med chefen på slottet än men hade tänkt att fixa ett datum inom kort. Kommer du? Köper du en biljett?

Vet du vad?

Detta är en av de största och viktigaste somrarna i mitt fotografiska liv. Jag vill fortsätta. Jag vill gå vidare. Jag vill berätta.

Våren var, minst sagt, fruktansvärd med bokprojekt, bilder till utställning, texter och en jävla massa annat. Jag har aldrig tjänat så dåligt med slantar i hela mitt fotografiska liv men oj, så viktigt detta har varit. Och oj, så viktigt det kommer att bli. Trust me...

De fem dagarna, måndagen till fredagen, inför vernissagen blev galna. Utan Mats Lindh hade jag fått packa ihop och ge upp. Tack min vän!

Vernissagen på lördagen den sjuttonde juni blev overklig. Var du där? Vad tyckte du? Berätta?

Har ni sett filmen? Lars Dareberg är minst sagt en god vän. Tja, vad fan...han är en bror!

Vilken film han har gjort. Vilket arbete! Tack Lars!

Kolla här:

Med fötterna på jorden - Lars Dareberg

Det återstår en dryg månad. Några tusen till kommer att ha sett den här utställningen innan allt är över. Fortsätt prata med mig på Maxi, på torget, i kyrkan, på Kulturhuset, i Djupadalsparken, via mejl, på sms, på Hovdala över en fika...överallt. Jag blir så glad och det betyder så mycket.

Jag hoppas du förstår hur viktig du är för mig!