måndag 22 januari 2018

En måndag någonstans i Skåne


Jag har gjort en herrans massa hemma hos-reportage de senaste åren. För bara några månader sedan så publicerades ett reportage varje vecka. Nu är det lite färre. Tyvärr.
Det är ett väldigt kul jobb att göra och dessutom en bit bort från mina omfattande dokumentära projekt. Därför kan ett jobb som detta göra mig glad och innebära lugn, ro och enkelhet. Med det menar jag inte att detta skulle vara någonslags okomplicerad fotografi. Det kan allt som oftast vara väldigt knepigt.
Dagens jobb ser tufft ut på den här bilden men i själva verket så var det ganska enkelt.
Den här veckan är en ganska galen vecka som förutom resor runt i Skåne även kommer att innebära en bit upp i Sverige och dessutom en heldag i Köpenhamn.



torsdag 18 januari 2018

Eller hur?

Så sant, så sant...

Lite kul mitt i allt som händer. Jeanne jobbar i cafeterian på Tekniskan, Patric tio meter därifrån. På torsdagar och fredagar är jag fotolärare på våningen under. Vi skulle kanske dokumentera varandra lite mer. Eller hur?
När jag landade och kände mig trött och eländig i morse så såg Jeanne ut så här. Vacker, pigg och glad. Det får mig att piggna till och förhoppningsvis gav jag mina duktiga elever en fin stund med kamerorna. 

onsdag 17 januari 2018

Ett reportage om en vän, hans barn och hans älskade Åsa…

Saknad...

Detta är ett tufft reportage.
Jag började följa Åsa och Putte i samband med att reportageserien om ASIH (avancerad sjukvård i hemmet) drog igång i början av 2017. Under hösten gjorde jag den andra delen i serien och den kom att handla om anhöriga, nära och kära. Det var här som Åsa och Putte blev en väldigt viktig del av de två uppslagen i tidningarna.
Sedan dess har jag varit med dem i omgångar och när Putte hamnade på palliativvårdsavdelningen i Kristianstad i början av december så har jag dokumenterat resan mot döden på ett öppet, känslosamt och viktigt sätt.
Jag har inte berättat och skrivit om detta här i bloggen med anledning av mycket tankar och massor med känslor. Jag, hans barn, Åsa och hans moster kom nära varandra under en stund i livet som man aldrig kommer att glömma. 
Jag lärde känna Putte för en herrans massa år sedan. Han var musiker precis som jag. Vi gick runt och såg varandras spelningar lite då och då. Vår vänskap kom tyvärr aldrig närmre än så förrän under förra året när jag började dokumentera ASIH, Åsa och deras engagemang. Det var utan tvekan viktigt för Putte att låta sitt livs sista dagar dokumenteras så mycket som möjligt.
Det blev så…
Nästa fredag den tjugosjätte januari kommer Puttes begravning att hållas klockan 13.30 i Hässleholms kyrka. Om du känner att du vill hedra Putte med din närvaro så är du hjärtligt välkommen.

Ett stort reportage på sex sidor kommer i ett par olika tidningar någon gång under februari.

Här kan du läsa en del om ASIH, Putte, Åsa och flera andra:
Putte och Åsa

Daniel och Johan kom till sjukhuset i Kristianstad i förra veckan för att hämta hem Putte

tisdag 16 januari 2018

Patric och Jeanne Jeppsson

Patric och Jeanne på väg in till Anderssons Begravningsbyrå

Avsnitt nummer åtta i reportageserien om familjen Jeppsson har rullat igång så smått. Den kommer att handla väldigt mycket om Patric, hans jobb, hans vardag, kärleken, kampen och en väldig massa annat. Idag var jag med dem båda när de jobbade på Hässleholms Tekniska skola. Ni som har följt de tidigare reportagen och filmerna, ni som känner familjen vet redan allt om detta.
Under förmiddagen hade Patric och Jeanne ett möte på Anderssons Begravningsbyrå i Hässleholm.
Om du läser och följer de här reportagen så kommer du att få veta allt om detta och mer därtill.

 Patrics arbetsplats på Hässleholms Tekniska Skola

 Jeanne jobbar i cafeterian varje förmiddag den här veckan.

Jeanne och Åsa

fredag 12 januari 2018

Trevlig helg!


Jag har ganska svårt att förstå hur fort dagarna går. Kalendern säger att det redan är den tolfte januari. Hur är det möjligt? Det har varit mycket att göra än så länge det här året. Mycket jobb med ett tungt och minst sagt känslomässigt reportage. Du kommer snart att kunna se och läsa detta sexsidiga reportage. Skulle tippa om ett par veckor.
Den här bilden är från ett kul jobb som jag och Sophie Lossing gjorde i Malmö tidigare i veckan.
Du läser detta i Skånska Dagbladet och Norra Skåne i morgon.
Trevlig helg!

fredag 5 januari 2018

Årets Bild

Fyra av de bilder som jag skickat in till Årets Bild

Ett tufft år med massor av jobb. Tyvärr har jag inte haft möjligheten att göra som jag brukar, nämligen leta igenom just de där månaderna som har varit. 
Två reportage är inlämnade samt en singel bild. Kan vara det minsta antalet fotografier sedan allt drog igång för en massa år sedan. Jag känner mig dessutom ganska lugn och sansad jämfört med många av de tidigare åren när man haft ett bultande hjärta och starka förhoppningar över en nominering. Om det var bättre förr? Nej, inte just när det gäller Årets Bild. Lugn och ro vinner!
Jag har en vän som helt säkert kommer att bli nominerad över en fantastisk film. Jag lovar!
Trevlig helg till er alla!

torsdag 4 januari 2018

Någon slags självporträtt under 2017

LOL, Köpenhamn

Jag hade inte tänkt att göra fler inlägg från 2017 men så plötsligt hittar jag en mapp som heter "Självporträtt 2017". Kommer du ihåg?

Hemma hos-reportage, Österlen     
 Auschwitz, Polen

 Tivoli, Köpenhamn

 Arenan i Kristianstad

 Hemma i Finja

 Drönare någonstans i Skåne

 Skolavslutning i Hässleholm

 Jag och en smutsig bil i Finja

 Röda Salongen i Hässleholm

 Hilton på flygplatsen i Paris

 Någonstans i Polen

 Ett reportage i Malmö

Omaha Beach, Normandie

Wilma, Patricia och Felicia på väg till Bäckaskog slott

En natt i Varberg

Hässleholm

tisdag 2 januari 2018

2017 är ett år som har berättat en hel del - Ett stort tack till er alla


Året 2017 blev på något sätt det viktigaste, det märkligaste, det självupptagnaste, det underbaraste, det roligaste, det mest spännande, det mest nervösa...och en jävla massa till.
Viktigast av allt är nog att poängtera hur grymt lyckat det där året blev på flera olika sätt.
Utställningen på Hovdala slott hade premiär lördagen den 17 juni och fanns på plats till den 1 oktober. Flera tusen kom dit för att se min utställning "Med fötterna på jorden" under de 106 dagarna.
Lars Dareberg gjorde en magisk film, jag snickrade ihop en bok och cirka fyrahundra bilder till den där utställningen. När jag tänker på allt det där så får jag nog fan nypa mig en aning.
Det är bara tre månader sedan utställningen togs ner men det känns som för länge sedan.
Detta är min sista lilla berättelse om reportage och händelser som gjorde 2017 till ett speciellt och minnesvärt år. Där finns en hel del till men jag hinner inte. 2018 har nämligen dragit igång utav bara tusan. Så pass att jag inte ens hann lägga ut det här inlägget på nyårsafton som planerat.
Jag kommer fortsätta på den här blogget under det här året. Kanske inte varje dag men däremot när jag har något att berätta för dig.
Hänger du med?

Gott nytt år!
Jörgen Johansson

 Hovdala slott

En affisch och annons som användes hela våren och sommaren.
Ett stort och oförglömligt tack till alla sponsorer.

 Utan min vän Mats Lindh så hade den här utställningen aldrig hängt på Hovdala slott

 Inte heller utan Conny Åhs som såg till att ljuset blev magiskt.



Dagen innan vernissagen den 16 juni så besöktes Hovdala av Mathilda Alborn och Johan Pettersson från radio P4.

 Lars Dareberg gjorde filmen som visades vid några tusen tillfällen under sommaren. 
Du kan se filmen här!
"Med fötterna på jorden" av Lars Dareberg

 Ur Lars Darebergs film "Med fötterna på jorden". Hauptbahnhof i Hamburg

Den underbaraste resan under 2017 tillsammans med tre fantastiska vänner. Det blev en tripp till Dublin och en underbar konsert med U2 tillsammans med Lars Dareberg, Håkan Röjder och Bonny Håkansson.

 Boken "Med fötterna på jorden". Ett stort, STORT tack till Norra Skåne Offset för all hjälp!
Ett stort tack till alla er som var med och skrev i boken:
Detta är de tjugofyra underbara medverkande:
Niclas Hammarström (fotograf)
Anders Hansson (fotograf)
Mats Billsten (överläkare i ortopedi)
Anna-Lena Brundin (komiker, sångerska och författare)
Anna Wallentheim (politiker)
Caroline Alesmark (författare)
Lars Dareberg (fotograf)
Alexander Mahmoud (fotograf
Carl-Johan Bauler (journalist)
Hasse Andersson (musiker)
Kent Westi (präst)
Jens Olsson (slottschef på Hovdala)
Emil Malmborg (fotograf)
Anders Mårtensson (journalist och författare)
Bertil Nilsson (journalist)
Bodil Jönsson (fysiker och författare)
Moa Karlberg (fotograf)
Pia Lobell (journalist)
Jörgen Alström (fotograf)
Aleksander Gabelic (ordförande i svenska FN-förbundet)
Jan Sigurd (författare och låtskrivare)
Magnus Laupa (fotograf)
Christoffer Hjalmarsson (fotograf)


Zakarias Tallrot (brottare)
 Ett avsnitt ur boken med familjen Jeppsson.

 En av mina favoritbilder från boken och utställningen. Ett reportage som handlar om Qina och Kim.

 En underbar bild av Pia Lobell


 En fantastisk resension av Britte Montigny

 Min älskade son Dylan fanns med på flera olika ställen i boken.

 Just den här bilden på Dylan är tagen på ett hotell i Malmö under Malmöfestivalen

 Köln i september 2017

En av de mest önskade bilderna på utställningen. Den är såld!

 Jag och min pappa Ralph.

 Asbury Park, New Jersey, USA

 Normandie, Frankrike

 Spettgatan, Finja

 Spettgatan, Finja

 Jag och katten Inez

 Bröllop i Ungern
En bild som är ett av årets bästa men som tyvärr inte hann komma med i utställningen.
Vi var cirka femton mil nordost om Budapest när min kusinson Mattias gifte sig med den vackra ungerska Kitty. En kul och minst sagt minnesvärd resa.

 Flygplatsen i Budapest

 Under Eiffeltornet i Paris

 Terrorattentatet i Stockholm

 Pere Lachaise, Paris

 Tyringes nya inomhusarena

 Kan inte låta bli. En bild till från mitt älskade Asbury Park i New Jersey

 Spettgatan i Finja

Massor med folk har skrivit i en liten anteckningsbok som låg framme på Hovdala. Den är full med vackra ord och minnesvärda meningar från hundratals besökare.




 Söndagen den förste oktober togs allting ner. Ett stort tack till alla ni som hjälpte mig.
Ett speciellt och stort tack till Jessika och Dylan för allt stöd.

Mina fötter på röntgen i Hässleholm