tisdag 25 juli 2017

Idag blev det ett stort reportage i tidningen Norra Skåne


Igår blev det åtta sidor i magasinet Fotosidan och idag blev det ett uppslag i tidningen Norra Skåne.
Har du inte tidningen där hemma så kan du kolla här:
"Allt finns här och hör ihop på något konstigt sett" - Norra Skåne

Utställningen har nu varit igång i lite drygt fem veckor. Den hänger till den 1/10.
 
Imagine, Central Park i New York och mina fötter gånger två.

måndag 24 juli 2017

Åtta sidor i magasinet Fotosidan om utställningen på Hovdala, Carlo och familjen Jeppsson


Ett minst sagt rejält reportage i årets femte nummer av Fotosidan. Ett fint magasin som du såklart promenerar ut och köper redan ikväll. Eller hur?
Det handlar inte bara om utställningen på Hovdala utan även reportagen och dokumentärerna om bland andra Carlo och familjen Jeppsson. 





söndag 23 juli 2017

Bonny, Lars, Håkan, jag och U2


En minst sagt magisk helg är över. Vi är hemma igen och man får fortfarande nypa sig i armen efter en grabbhelg som går till historien. Oftare! Mer!
Om U2 var bra? Fantastiskt! Grymt att få ha sett dem live hemma på Irland.
Imorgon börjar jobbet igen efter den här veckan som varit full med resor.
En vecka som började i Auschwitz och slutade i Dublin. Märkligt men sant.

lördag 22 juli 2017

U2 i Dublin ikväll

Håkan Röjder, Lars Dareberg, Bonny Håkansson och jag...

Ikväll ser vi U2 här i Dublin. Jag nyper mig i armen. 
Vi har haft två underbara dagar och ikväll händer en sådan där sak som man har drömt om. Att få se U2 i Dublin är, typ, lika coolt som att få ha fått se Springsteen i Asbury Park.
Glad lördag på er alla! Vår blir magisk!

torsdag 20 juli 2017

Kanske, kanske inte...

Katowice, Polen

Jag har aldrig varit just här tidigare. Kommer ganska säkert inte tillbaka.
Imorgon far jag vidare här hemifrån tillsammans med tre underbart fascinerande vänner. 
Vi har en magisk helg att se fram emot.
Kanske berättar jag vart vi är på väg.
Kanske inte...

onsdag 19 juli 2017

Auschwitz-Birkenau


Igår blev en sådan där dag som är svår att förstå. Hur mycket man än har velat försöka begripa under årens lopp, redan som barn, så upptäcker man ganska snabbt att det är svårt att jämföra sina tankar och funderingar med verkligheten. En verklighet som visas upp så öppet och och grymt obehagligt.
Jag och Dylan tillbringade hela dagen igår på Auschwitz-Birkenau.
Även om kameran till att börja med kändes ganska svår och väldigt fel så blev det en hel det bilder som kommer att bli en del av ett omfattande reportage om någon vecka.

 Dylan på block 16 i Birkenau

 Dylan

 Ingången till Auschwitz-Birkenau där tågen rullade in.

tisdag 18 juli 2017

Dagens blad


Oj, vilken vacker text! Vackert om såväl bilderna som Lars Darebergs fina film.
Har du varit på Hovdala och tittat på utställningen?
Har du köpt boken?
Beställ boken här:

måndag 17 juli 2017

Katowice

 Dylan spelar piano i Katowice

Vi har tagit en tripp idag. En tripp som är ett jobb. En resa som kommer att göra ont i hjärtat.
Vi landade utanför Katowice i södra Polen i eftermiddags och det blir inte mycket mer än så här idag.
Häng med...






lördag 15 juli 2017

Niclas Brandt

 Niclas på väg upp på scenen tillsammans med Hasse och violinisten Jannike Stenlund

Ikväll har jag påbörjat ett reportage och ett dokumentärt projekt som jag skulle ha gjort för ett par år sedan. Min vän Niclas Brandt är en fantastisk pianist som jag har fått ha med i flera olika musikaliska projekt. Han är dessutom en riktigt god vän.
Han är med och spelar i en väldig massa olika sammanhang. Inte minst som kapellmästare i Hasse Anderssons Kvinnaböske Band. Dessutom är Grönwalls en viktig del för honom.
Hade det inte varit för att jag kommer vara på resande fot hela nästa vecka så hade jag följt med honom och just Grönwalls till Malugn imorgon.
Hur som helst så blev det en skön och vacker start i Svedala ikväll.
Glad lördag på er alla!

 Publiken i Svedala ikväll

 Hasse Andersson

Kapellmästaren Niclas Brandt

En vacker kväll i Svedala

fredag 14 juli 2017

Skål Kurt och trevlig helg på er alla!

Dylan och ett piano

Det här pianot tillhörde en gång i tiden en av mina underbaraste släktingar. Han hette Kurt och var en väldigt speciell man. Han jobbade som kock på fartygen och tillbringade betydligt färre tid uppe på land jämfört med på havet. Under andra världskriget blev hans dåvarande skepp sänkt men han lyckades rädda sitt liv trots havet, trots oväder, trots hajar, trots ett helvete.
Han dog i slutet av 80-talet och jag fick hans piano. Detta tillsammans med hans dragspel var ett par av de bästa saker han visste när han kom i land. 
I ganska många år har det stått ute i mitt gamla mörkrum men idag har Dylan och Pontus lyckats få in det i huset. Det väger hur mycket som helst. Jag satt uppe på balkongen, drack en kall god öl, skrattade och njöt av deras arbete. Imponerad!
Skål Kurt! Trevlig helg på er alla!