2017 är ett år som har berättat en hel del - Årets sista reportage #7

 Familjen Jeppsson

Det här året har handlat om väldigt mycket. Kolla här: Härifrån och framåt

Har du läst årets sista reportage? Kolla här: Härifrån och framåt avsnitt 7 

Ett minst sagt dokumenterat år på flera olika sätt.

  

2017 är ett år som har berättat en hel del - ASIH

Det första reportaget publicerades den 25 mars i år. Klicka här: ASIH

Min älskade farmor Siri gick bort den tjugoåttonde juni 2005. Jag befann mig i Hamburg tillsammans med Anders Mårtensson när detta hände. 36 år tidigare föddes jag på BB i Hässleholm. Min farmor var just då i Hamburg. På något märkligt sätt så fanns vi hos varann i en stad som varit viktiga för oss under årens lopp. Jag saknar henne och pratar med henne på olika sätt varenda dag.

Hemma på Viktoriagatan den där sommaren 2005 så var ASIH, eller KVH som det hette på den tiden, en stark och viktig del av vad som visade sig vara slutet av hennes liv. Den satans cancern.

När jag sakta men säkert tar mig igenom 2017 års arbete så blir jag själv ganska tagen av vissa reportage. Under en månad i början av det här året så var jag en del av ASIH och deras otroliga arbete. Det handlar om en fantastisk och underbar grupp med sjuksköterskor. De syns nästan aldrig och de allra flesta människor vet inte vad detta är och vad det betyder. Just därför var det ett väldigt viktigt reportage.

ASIH är avancerad sjukvård i hemmet och det handlar till stor del om att ta hand om svårt sjuka människor i deras hem. Min hustru Jessika jobbar på avdelningen i Hässleholm och tack vara det här reportaget så har jag fått se och uppleva en hel del av sådant som aldrig pratas om eller beskrivs hemma hos oss. Jag förstår och respekterar detta på ett sätt som aldrig förr. 

 Ett par texter som säger allt. Finns på en av dörrarna på ASIH i Hässleholm

Ett reportage om Putte och Åsa. Patriks döttrar Johanna och Ida är också en viktig del av detta.

När reportaget drog igång i slutet av februari så började jag bland annat dokumentera Patrik ”Putte” Amberntsson som jag har känt i många år. Han precis som jag har varit musiker och under årens lopp har jag sett, lyssnat och lärt känna honom. Hans cancer började för ganska exakt två år sedan. Han och Åsa Wulff hade träffat varann bara ett halvår dessförinnan. Idag är hon fortfarande en otroligt viktig närhet och ömhet för honom precis som hans båda döttrar Johanna och Ida. 
I den andra delen av reportaget om ASIH i slutet av oktober så blev Åsa och Putte en viktig och stor del. Jag följer dem just nu men jag kommer inte att berätta mycket mer än så. Reportaget kommer i tidningarna någon gång i början av 2018.

Putte och hans dotter Johanna

Jag är ganska säker på att mitt starka intresse för jobb som dessa har att göra med farmor Siri, stödet hon fick hemma på Viktoriagatan och smärtlindringar av läkare och sjuksköterskor från ASIH (KVH) när döden närmade sig. 

Jessika, hennes underbara vänner och arbetskamrater är såklart en otroligt viktig del av det som blev ett av mina starkaste reportage från 2017. Dessa fotografier kommer helt säkert att bli en del av det jag skickar till ”Årets Bild” i början av nästa år.

Det andra reportaget publicerades fredagen den tredje november. Kolla här: Hjälp och stöd

2017 är ett år som har berättat en hel del- Härifrån och framåt

Härifrån och framåt - del 3

2017 är för mig ett år som jag kommer att minnas resten av mitt liv. Det är en del av mina tid som har varit viktigt och betydelsefullt. Under det här årets sista dagar kommer jag att berätta om det som varit viktigt, engagerande och betydelsefullt. Ibland humor, ibland sorg, emellanåt tungt, trist och för jävligt. För det allra mesta har det varit ganska kul.

Härifrån och framåt är en reportageserie som började hösten 2016. Jag tror att väldigt många vet precis vad detta handlar om. Familjen Jeppsson bor i Mala utanför Hässleholm och detta har utan tvekan varit en väldigt viktig vänskap.
"Detta är en reportageserie och en berättelse om livet, om glädjen, om sorgen, om den satans sjukdomen cancer och mitt i allt detta den helt vanliga och ögonblickliga vardagen."

Det har i år handlat om fyra reportage, det femte är på gång och går i tryck på lördag.
Klicka på bilderna för att komma ut till Skånska Dagbladet och Norra Skåne där ni kan kika på och läsa reportagen.

 Härifrån och framåt - del 4

 Härifrån och framåt - del 5

Härifrån och framåt - del 6

På lördag kommer reportaget om familjen Jeppsson...

Tozzy, Patric och Jeanne

Har du haft en fin jul? Är du mätt och glad? Kom tomten? 

I lördagens tidningar kommer det sjunde stora reportaget om Jeanne, Patric och familjen Jeppsson. Mitt sista reportage det här året. Nästa år blir det annorlunda, mer och större. Hoppas att du hänger med...

Från oss alla till er alla...

...en riktigt God Jul!

Julavslutning

Efter ett långt höstlov så var det idag dags att få två lediga veckor innan sista terminen för nionde klassarna drar igång. En fin förmiddag i Hässleholms vackra kyrka. Första gången som Dylan spelade piano i en fullsatt kyrka. Det blev en svensk tolkning av den amerikanska låten Halleluljah.
Den mest fantastiska julavslutningen på många år.

Dylan, musikläraren Daniel och klasskamraten Ella

Klasskamraterna Axel och Victor

Patric och Jeanne Jeppsson

Sjukhuset i Kristianstad

Den här veckan, julafton, juldagarna och nästa vecka fram till nyår kommer det att handla mycket om familjen Jeppsson. Årets sista reportage som bland annat berättar om dagens besked från onkologen i Kristianstad. 

Jag kommer dessutom att berätta så mycket jag hinner och kan om det här året. Det blir lite inlägg under årets sista vecka.

Häng gärna med...

Glad Lucia på er alla

Lucia i lilla, älskvärda Hässleholm.

En underbar kväll. Jag önskar er alla en fin Lucia.

 Mina älskade systerbarn Alma och Mathilde

Jessica Red Cloud

Det finns ett område i Pine Ridge som heter Red Cloud. Det var här som Jessica och hennes familj hade växt upp. Cheif Red Cloud var en av familjens släktingar och är kanske den mest betydelsefulla av alla hövdingar tillsammans med Sitting Bull och Crazy Horse. Det handlar såklart i allra högsta grad om de amerikanska historieböckerna.
Jessica hade själv levt ett hårt och tufft liv som till största delen handlade om alkohol och droger.
När vi var där så hade hon och hennes man Tim precis fått det andra barnet. Detta är alltså sex år sedan och jag ser fram emot att få återkomma och berätta mer om den här familjen.
Detta får vara det sista inlägget med bilder och reportage från Pine Ridge. Det är alltså jobb jag gjorde för ganska exakt sex år sedan. Ett stort reportage på flera sidor gick i en söndagsbilaga i början av januari 2012.

Jessicas man Tim Black Bear

Lördag

Det är lördag. Det är paus. Jag önskar er alla en riktigt trevlig helg. Bilden är från reportagen i South Dakota. Pine Ridge. Skål!

Victoria Emily Fraizer...

Victoria gick bort måndagen den femte december 2011. Jag och Tommy hade nästan precis kommit fram till Pine Ridge och tyvärr fick vi aldrig träffa den underbara kvinnan. Jag fick en förfrågan av goda vänner till familjen som gärna skulle vilja ha hennes begravning dokumenterad.
Jag tog bortåt tvåtusen bilder de två dygnen som jag var där.
En av de starkaste stunderna under våra tolv dygn i Pine Ridge. En av mina viktigaste ögonblick under mina år som fotograf.
Jag önskar er alla en fin helg!

Kvällarna som fick mig att förstå...

 Pine Ridge, South Dakota

Efter några dagar med bilder så börjar jag minnas mer och mer. Jag önskar att jag kunde ta tiden tillbaka till 2011 igen. South Dakota, Pine Ridge och stunder jag aldrig glömmer.

Kvällarna fick mig att förstå på ett vackert och känslomässigt sätt.

De första inläggen har varit snälla. Det som komma skall blir känslomässigt och starkt. En del är anledningen till varför jag en gång i tiden bestämde mig för att åka hit.

Reportagen, tankarna och det som gör att jag kommer åka tillbaka redan nästa år.